”Elevernas respons är avgörande”

Skollunchen på Sundsta-Älvkullegymnasiet i Karlstad gör succé på Tiktok. Framgångsreceptet? Kocken Tommy Herrgård och hans kollegor lagar den mat som eleverna vill äta. 

”Jag minns fortfarande min mattant i högstadiet – Maja. Hade man missat att äta frukost kunde man få en knäckebrödsmacka och ibland smita in bakvägen och få en glass efter lunch. Hon spred glädje och fick eleverna att längta efter lunch. När jag nu själv jobbar som kock i ett skolkök strävar jag också efter att göra det där lilla extra. Ett kvitto på att det lönar sig är när eleverna som ska ta studenten kommer förbi för att tacka för de tre senaste årens goda skolmat. 

Vår ambition är att laga den mat som eleverna vill äta. Därför gäller det att hänga med i svängarna både på Instagram och Tiktok. De digitala plattformarna hjälper oss att få en inblick i vilka maträtter som trendar, ligga steget före och servera populära rätter som eleverna är nyfikna på. Det kan vara bakad potatis med topping eller sticky pork – en asiatisk rätt där strimlat fläskkött serveras i en klibbig sötstark sås. Dessutom är vi alltid öppna för önskemål. En elev berättade att hon var nyfiken på att prova tomatsoppa och nästa dag serverade vi det som en aptitretare i mindre glas. När hon såg det blev hon helt lyrisk av att vi hade lyssnat på hennes förslag. 

Även om vi varken har samma ekonomiska eller tidsmässiga resurser som en restaurang, hindrar det oss inte från att se eleverna som våra restauranggäster. Vi är lyckligt lottade i det att om vi skulle misslyckas den ena dagen så kommer våra gäster tillbaka nästa. Men det får vi aldrig ta för givet. 

För att locka eleverna till matsalen i stället för att köpa snabbmat började jag för några år sedan lägga ut videor på maten på Tiktok, lite som en digital matsedel. Innan dess fick vi ungefär 20 mejl per termin från föräldrar som påstod att det inte fanns tillräckligt många alternativ. Nu kan de själva se buffén och struntar därför att ge sina barn pengar till snabbmat. 

Även om jag är den som står framför kameran får man inte tro att det är någon enmansföreställning. Det är ett otroligt lagarbete som ligger bakom maten. Alla positiva kommentarer delar jag med resten av gruppen. 

I teamet är vi 16 personer som lagar drygt 2 000 portioner mat om dagen. Det kräver både gott samarbete och noggrann planering. På våra morgonmöten planerar vi dagen, och för att få en jämn kvalitet på det vi serverar har vi ganska fasta positioner i köket. Några sköter vårt kafé, några andra är ansvariga för husman och jag och min kollega Marie ansvarar för salladsbordet och den sektion vi kallar för green corner. Att vi inte varje dag roterar mellan stationerna leder till att alla har stenkoll på sitt respektive ansvarsområde. 

Vi är skyldiga att servera näringsrika måltider men eftersom det är svårt att säkerställa näringsinnehåll per portion när vi serverar i bufféform försöker vi få våra elever att lägga mer grönt på tallriken genom att få maten att se inbjudande ut. Vi undviker fasta vegetariska dagar för vi tror inte på pekpinnar. Eleverna är snart vuxna, hellre att vi låter dem själva bestämma vad och hur de vill äta. 

När lunchruschen sätter igång hjälps vi åt att få buffén att se lika inbjudande ut för dagens första gäst som för dagens sista. Eftersom man faktiskt äter med ögat försöker vi lägga upp allt på fina fat och undvika rostfria kantiner i så stor utsträckning som möjligt. Det är också viktigt att se till att allt äts upp. Vi för-söker göra om överblivna rena grönsaker till nya sallader eller soppor. Vi fyller kontinuerligt på för att se till att ingenting ligger framme för länge. Tack vare konceptet Rädda maten kan vi slippa svinn och ge möjlighet till elever och personal att köpa överbliven mat till självkostnadspris efter stängningstid.

Elevernas positiva respons är avgörande för oss i vårt arbete. Att de stannar upp vid disken för att tacka för maten när de lämnar sina tallrikar är fantastiskt. Den kanske finaste bekräftelsen var när en av skolans svensklärare berättade att när eleverna hade fått i uppgift att skriva en text om skolan hade flera valt att skriva om hur mycket de uppskattade skolmaten och oss som jobbar i matsalen. När jag hörde det blev jag varm i hjärtat.” 

Berättat för Josefiné Josefsson

Läs mer:

Tom Alandh: Martina och det magiska skrattet

Så hålls kulturen levande i landet